Titeln är den som Cameron Sinclair använder (ja, den är fyndigare är så faktiskt, han kallar sig “CEO, Chief Eternal Optimist”). 

Jag stötte på den när jag läste Architecture for Humanity:s senaste årsberättelse – och den har fastnat hos mig. Först som lite flashig, men sedan med en djup innebörd. Det är förstås det vi ska vara som människor – eviga optimister.

Miljödiplomeringen som Happy User jobbar med nu är lärorik och ger ny kunskap till mig. När jag pratar om de miljöutmaningar som mänskligheten står inför tillsammans med vänner kommer vi ofta till en punkt där det känns överväldigande. Hur ska jag kunna veta hur det är, vad ska lilla jag kunna göra…

Att ha en pessimistisk hållning är djupgående problematisk: pessimism är mer än att vara en tjurig närking, pessimism för med sig en resignation, att man ger upp, den är passiviserande.

Pessimismens storebror är cynismen.

“Cynicism is often seen as a rebellious attitude in Western popular culture, but in reality, our cynism advances the desires of the powerful: cynism is obedience.”—Alex Steffen, medgrundare till Worldchanging

Optimism å andra sidan innebär kreativitet och hopp. Den erkänner människans förmåga, kraft och möjligheter. Den ger en positiv identitet. Den bemyndigar.

För en yrkesman (och -kvinna naturligtvis) som lever på design, kreativitet, att skapa ur det som inte finns, borde stora problem vara stora utmaningar.

Det finns hopp, just därför att morgondagen ännu inte har varit.