Har skrivandet och läsandet nått sin kulmen?
Giganter som Google och Facebook har strategier för att framhäva video framför texter. Anledningen är att vi människor attraheras mer av det som rör sig jämfört med det som står still. Filmen är lättare att ta till sig än boken, som vi alla vet. Den kräver inte lika mycket, den påverkar känslor snabbare. Kombinerat med musik är det sinnliga intrycket starkt.
Det röliga är lättkonsumerat, ger snabb tillfredsställelse, tillgodoser det ytliga först. Men, är dessa snabba visuella stimulanser motsvarigheten till födans junk food?
Ett annat perspektiv.
En vän till mig tipsade om boken Deep Work av Cal Newport. Den beskriver motsatsen till det lättkonsumerade och ytliga. Den resonerar kring vad som händer när jag lär mig att koncentrera mig på en uppgift. Känslan av att bli uppslukad sker när utmaning, komplexitet och optimal svårighet – “jag kan men jag får skärpa mig” kombineras. I fokuserat arbete sker de nya upptäckterna. Det är där möjligheterna, upptäckterna och nya nivåer väntar. Boken har gjort starkt intryck på mig. Det är viktigt att vi som människor övar oss i att nå djup och inte nöjer oss med ytlighet. Det är här jag också finner flow.
Ytterligare ett perspektiv.
I artikeln The End of Typing berättar Wall Street Journal (betal-artikel) om spännande skeenden kring skrivande och läsande. I ett reportage från Indien skildras hur lågutbildade och personer med begränsade skriv- och läsförmågor får sin inkomst och deltar i samhället genom det högteknologiska internet. De gör det med webb-tjänster som kombinerar röstigenkänning, syntetiskt tal och bilder. Behovet av att skriva och läsa minskar.
När nästa miljard människor håller på att komma med i internetsamhället öppnar dessa tekniker för stora demokratiska möjligheter.
Men det stannar inte där.
Röststyrning, bilder och AI (Artificiell Intelligens, eller Assisted Intelligence, som jag tycker är en bättre benämning) kanske kommer att demokratisera själva tekniken. Det är idag svårt att få fram fakta, att kombinera fakta, se relationer mellan olika kunskapsområden. Men mycket av detta är just det som maskiner är extremt mycket bättre på. Men än så länge finns det en tröskel för att kunna samverka med tekniken –man behöver någon form av programmeringskunskap. Vad kommer att hända när tekniken blir “samtalsbar”? Då skulle nya grupper kunna slippa tröskeln och kliva in direkt och bidra i innovation och lösandet av komplicerade frågor.
Jag vill hävda att behovet av expertis grundar sig mer i barriärer än i att experterna i sig vet mer. När tillgång till fakta “finns överallt” och maskiner kan börja hjälpa oss att föreslå samband kommer allas våra möjligheter till kunskap och insikt öka. Isaac Newton skrev ”Om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar”. Tänk vilka möjligheter, när det nu blir allt enklare för oss alla att stå på jättarnas axlar.
Det är inte skrivandet i sig som avgör djupet. Samtalet kanske kommer att bli sättet till deep work i internetsamhället. Att fokuserat, i flow, föra ett allt djupare konversation med någon av Siris vänner?
Vad tar en designer med sig in i styrelserummet?
TL;DR
En skolad designer har förmågor av värde för ett styrelsearbete: skicklighet i att fritt röra mellan komplexitet och förenkling; metoder för att skapa djupt sam-arbete; förmåga att visualisera idéer så korsbefruktningar kan ske genom alla arbetar kring samma bild.
Att genomlysa och styra verksamheten är en styrelses uppgift. Personer med olika kompetenser möts för att hantera frågor från olika perspektiv. Vanliga kompetenser är till exempel ekonomi, logistik, human resources, kommunikation, FoU.
En mindre vanlig kompetens i styrelserummet är design.
Den populära förståelsen av en designer är att det är “en person som sysslar med utseende, färg och form”. Detta stämmer men är en för smal och lite naiv beskrivning. Beskrivningen av en kirurg som “en person som sysslar med skalpeller, snitt och stygn” förstår vi är fel. Vi vet att en kirurg är utbildad till så mycket mer. Det samma gäller professionen design.
En designer är skolad i ett tänkande som lämpar sig för strategiskt arbete, bland annat:
- Tränad i att arbeta med problem som är “röriga”, problem utan en klar struktur
- Tränad i att förstå komplexitet
- Tränad i förenkling
- Tränad i att använda visualisering för att skapa förståelse och delaktighet
Tränad i att arbeta med problem som är “röriga”, utan en klar struktur
Analys [från grekiskans lösa upp] är centralt inom strategiskt arbete. Analys handlar om att förstå hur och vad. Man angriper problem genom att dela upp helheten i delar för att förstå dem isolerade. Ofta med syfte att hitta optimeringar. Det är naturligt och effektivt att arbeta med analys eftersom man har tillgång till experter i styrelsens sammansättning.
Syntes [sätta ihop] är svårare att använda. Syntes handlar om att förstå varför. Vad är syftet med helheten? Hur hänger det ihop, på vilket sätt påverkar enskilda delar helheten? En förutsättning för syntes är att det finns kvalitativ analys att tillgå så det ena motsäger inte det andra.
Design handlar om syntes: att ur många delar, faktorer och beroenden skapa en helhet som ger en djup tillfredställelse och genomslag.
Arbetet med syntes ger möjlighet att använda kreativitet på ett intellektuellt vis. Kreativitet och designarbete behöver inte upplevas som en “svart låda” som bara speciella personer har tillgång till :
- Det finns lättanvända verktyg och metoder för att att gå från data till information till kunskap – och slutligen komma fram till specifika och konkreta designlösningar
- Dessa metoder är visuella och inbjuder till samarbete, delaktighet och gemensamma insikter – alla kommer till tals
- Sannolikheten för framgång ökar genom ett arbetssätt som går att återupprepa
Tränad i att förstå komplexitet
För en designer är komplexitet något bra. Det är inte något som stressar utan en källa till att förstå djup, en förberedelse för enkelhet. Att expandera sökandet efter beroenden, att fråga varför, men också att känna igen när det räcker.
Metodiken i en designuppgift består av att
- identifiera förutsättningar och avgränsningar
- få dessa variabler att samspela
- förstå vad som är viktigt för en lyckad lösning och vad som är mindre viktig dekoration
Design är något som man gör för människors skull. Det finns alltid riktiga människor med i spelet. Det är alltid en person som använder det som designats. Det finns alltid människor som kommer att påverkas.
Tränad i förenkling
Lika viktigt som att välkomna komplexitet, lika viktigt är det att sedan kunna kasta bort. I designerns uppgift ingår att välja, att fokusera och förtydliga.
Detta sker genom beslut som är grundade på information och genom erfarenhet. Ju längre erfarenhets, ju bättre förutsättningar för magkänsla.
Tränad i att använda visualisering
Visualisering är en kraftfull metod som hjälper att driva tankearbete framåt. Dels “förkroppsligar” man abstrakta tankar till något man kan se och kanske till och med ta på. Dels så ger det möjlighet att bjuda in fler till samarbete och delaktighet.
Visualisering har dessa fördelar
- Gör det enklare att jämföra, att ställa något mot något annat
- Kan visa förändringar över tid
- Visar förhållanden, det är lätt att dra streck eller gruppera saker som hör ihop
- Idéer blir konkreta. De är möjliga att dela med andra, möjliga att spara, de blir öppna för kritik.
- Gör det lättare för vår hjärna att se samband, göra nya kopplingar mellan disparata tankar, skapa mening, skapa ny kunskap
Samhället blir alltmer komplext (och intressant!). Min starka övertygelse är att vi på alla plan ska välja det som ökar sam-arbete. Vi behöver tillgång itill varandras idéer, erfarenheter och perspektiv. Visualisering är ett enkelt sätt att göra tankar synliga för varandra. När de är synliga får vi tillgång till andra vinklar. Och precis som för ögat är det olika vinklar det skapar djup och mening.
”People Powered Future”
Igår deltog jag i en workshop, "Innovation i näringslivet, Hållbarhet och produktutveckling". Det är SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign som koordinerar ett arbete för att lyfta design, designprocessen och designtänkande som ett svenskt innovationsområde.
Vi var cirka 10 personer med olika bakgrunder och professioner som samtalade under några timmar. Läs mer om initiativet på designagenda.se.
Samtalet handlade bland annat om designtrappan eller vad ska vi använda design till:
Steg 1 - Omedveten design
Design kan förekomma i företaget, men är inte något som man arbetar med aktivt. Man talar egentligen aldrig om design på företaget.
Steg 2 - Design som formgivning
Design som något som läggs till på slutet i ett utvecklingsarbete. Design är en fråga om form och utseende.
Steg 3 – Design som process
Design är en viktig del, men inte som styrande. Man väljer design som arbetsform när något nytt ska utvecklas i verksamheten.
Steg 4 – Design som strategi
Att arbeta med designmetodik är en central och styrande faktor i verksamhetsidén. Design är en självklar ledningsfråga med ett eget strategiskt värde.
Källa Var står du i designtrappan?
Uppdatering 28 augusti 2017: en annan version, av Jess McMullin, Design Maturity Continium
Vi som är någorlunda inom skrået har lätt att både förstå och hålla med om att på steg 4 borde alla företag finnas. Men – hur kan vi påvisa detta på ett trovärdigt sätt? Kan vi göra design mätbart?
Vad är det att jobba med en designmetodik, vad innebär det? Ett försök till en Elevator Pitch:
Att ha utgångspunkten i en designmetodik innebär:
- Att gå mot en kultur som är inkluderande, att lyssna och ta intryck är själva näringskällan
- Att kontinuerligt förvänta att det finns nya synsätt och lösningar och välkomna förändringar
- Att upptäcka att värdeskapande inte är ett mått utan ett synsätt, det finns inte någon övre gräns